Samverkansmodellen utvärderad!

Just idag känns det som att allt i livet handlar om utvärdering. Eller i alla fall väldigt mycket. Jag befinner mig i Stockholm på den sista av de träffar vi haft i RegLabs lärprojekt om utvärdering inom samverkansmodellen, och har datorn full av modeller, goda råd och handfasta exempel. Och vad ska det vara bra för? kanske någon undrar. Jo, i och med att Region Gotland gått in i samverkansmodellen förväntas vi kunna redogöra för inte bara hur vi fördelat pengar till olika kulturaktörer, utan även hur processen sett ut, vilka våra kvalitetsmått är, om vi nådde våra mål, och så vidare – en hel vetenskap i sig, och ingenting jag är proffs på, men jag måste ha en viss koll.

Samverkansmodellen ska utvärderas och följas upp från en rad olika håll och aspekter. Till att börja med ska regionerna sammanställa en kvantitativ uppföljning och skicka in den till Kulturrådet i maj. Sedan vill Kulturrådet även göra en kvalitativ uppföljning som fångar in saker som siffror och mätetal missar, som t ex hur man arbetar med jämställdhet, tillgänglighet till kulturen, hur man använder sociala medier, med mera – exakt vad man kommer att fråga efter är inte klart ännu, och i år kommer den här uppföljningen att göras i särskild ordning genom intervjuer med regionens politiker och tjänstemän. Dessutom förväntas regionens arbete med samverkansmodellen bli en viktig del i det ordinarie kvalitetsarbetet, som i vårt fall kan handla om uppföljning av våra styrkort. Och till detta kommer utvärderingar vi kan göra av dialoger, enskilda satsningar och projekt, med mera…

Det regionala kulturrådet är en ny gruppering som tillkommit i och med samverkansmodellen, med goda intentioner och bred sammansättning, men som även mött kritik för att dess roll är oklar. Den 2 april möts rådet för att på Kultur- och fritidsnämndens uppdrag utvärdera sig självt: Vad blev bra? Vad blev mindre bra? Är vi rätt sammansättning och har vi en tydlig roll? Du är välkommen att göra inspel till den utvärderingen! Hör av dig till mig, eller till en politiker i Kultur- och fritidsnämnden.

När samverkansmodellen sjösattes såg även en ny statlig myndighet dagens ljus, nämligen Myndigheten för Kulturanalys. Deras uppdrag är att utvärdera samverkansmodellen i ett nationellt perspektiv, men med hjälp av intervjuer och enkäter i regionerna, och att undersöka effekter av det nya arbetssättet. Idag  publicerades deras första delrapport om samverkansmodellen, och i pressmeddelandet skriver de bland annat:

-       Det har inte varit helt lätt att redovisa effekter av en ny bidragsmodell redan efter det första året, men vi tycker ändå att vi på den relativt korta tid som stått till förfogande fått fram en hel del intressanta resultat, säger Agnes Ers, utredare på Kulturanalys.

En av slutsatserna som redovisas i rapporten är att modellen har bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan och att de olika aktörerna upplever att deras intressen synlig­görs. Regionernas kulturplaner omfattar ofta all verksamhet på kulturområdet, inte bara de delar som berörs av det statliga stödet, vilket gör att kulturplanerna får stor betydelse i regionerna.

Till bristerna hör att kultursamverkansmodellen är tids- och resurskrävande och att förutsätt­ningarna för deltagande i dialogerna inte har varit de bästa för de professionella fria kultur­skaparna och för det civila samhället. Dialogprocesserna skapar också oklarhet kring var och när besluten egentligen fattas, och på vilka grunder.

Myndigheten för kulturanalys konstaterar avslutningsvis att det bara skett marginella förändringar i fördelningen av statsbidrag till regional kulturverksamhet. Drygt hälften av statsbidragen till de fem första regionerna i samverkansmodellen går till institutioner för professionell teater-, dans- och musikverksamhet i Göteborg och Malmö.

(Ladda ner hela rapporten här)

En sak kan vi alltså vara säkra på, och det är att det kommer att tittas mycket i backspegeln framöver – och det är, som bekant, en förutsättning för att ta ut rätt kurs framåt…